Kriget är på väg!

Grattis Herrljunga till er nya bunker. Den är modern med dubbla rader av skottgluggar, kompakt och med tillhörande vallgrav på baksidan av kastellet (uttalas av någon märklig anledning "kapellet"). Vanligtvis byggde man liknande fort i gången tid för att mota främst den lede fi från Danmark. Nu var det ju lite drygt 300 år sedan dansken härjade här men kanske Herrljunga vet något som vi andra inte vet. Ska dansken åter anfalla eller kommer hotet från något annat håll? Modellen är något komplicerad då vallgraven inte blivit riktigt färdigbyggd, vallgravar brukar gå runt sin fästning men befinner sig än så länge bara på en sida av borgen.
Inuti finns en muralmålning precis som i gamla tider när man målade direkt på väggen så man har definitivt hållit sig till stilen. Arkitekten säger sig ha fått influenser från närliggande funkishus men i ärlighetens namn har jag sett flera bunkrar av den här typen i andra sammanhang och tycker att han definitivt kunde tagit inspiration från någon annan byggnad i området, Harabergets små stugor eller varför inte självaste prästgården. Det hade varit en utmaning!
Växtvalet runt vallgraven är enformigt och skötselkrävande. Varför inte modernisera sig lite, och skapa miljöer med nya former och färger. Nej bygg inga bunkrar och fasa icke längre dansken utan ta istället en tur över sundet och insup (inte sprit utan) kyrkornas miljöer i detta land av framsynthet i den gröna sektorn.

Sluta mata ondskan

Ondskan kan ha många ansikte. Den kryper in i en kropp, övertar personligheten och styr hjärnans handlingar. Många gånger kan man finna ondskan på väg in i hjärnan, den triggas av annan ondska. Den lever på oförätter, särbehandling och nervärdering. Där slår den rot och frodas. Som en hjärnsjukdom tar den över och äter sig in i människornas hjärnor. Ondskan är könlös. Den tar över vilken hjärna som helst bara det finns tillgång på mat.
Vi måste sluta mata ondskan. Glöm oförätter, förlåt människors dumhet och ha överseende med deras mänskliga begränsning att se till andras bästa.
Förlåt mänsklighetens dumhet. Försök att vara en bättre människa själv än din ovän är. Låt inte någon annans ondska smitta din hjärna. Vi skulle behöva vaccinera oss mot ondskan likväl som mot svininfluensan. Ondska är så mycket smittsammare och den gör livet till ett helvete för så många. Du kan känna ondskan i luften, den dallrar som värme som stiger uppåt. Vanlig sjukdoms symtom är även förstorade pupiller, lätt dallrande överläpp och elaka kommentarer som med saliv lämnar även de rosen rödaste läppar. Den kan också leda till svartsjuka, nyfikenhet, lögnaktigt skvallrande och maktmissbruk. Det finns dock botemedel men tidens tand är inte någon bra medicin.

TV-licensen

Finns det någon idag som inte har tillgång till TV?
För andra gången på fyra år blev jag nu uppringd av Radiotjänst i Kiruna. De undrar varför jag inte betalar TV-licens. Åter förklarar jag att detta system är föråldrat, alla har ju tillgång till TV. Vill man ha in de här pengarna borde de baseras på något annat än en licens. Låt alla boende i Sverige betala en summa och så är det bra. För varför kontrollerar man mig? Jo, licensen baseras på vem du delar säng med!
När jag bodde ihop med min man så betalade vi en tv-licens för två tv-apparater. Så flyttade jag in som inneboende hos en annan person som också hade två tv-apparater, men eftersom vi inte delade säng så fick jag betala en tv-licens och han en. Efter ett par år flyttade jag ihop med min sambo, vi delar säng och vips betalade vi bara en tv-licens för två tv-apparater. Slutsatsen blir alltså att tv-licensen måste bero på hur man placerar sängarna i ett hus och inte på hur många tv-apparater du har! Så nu har radiotjänst kontrollerat vem jag delar säng med!

Sagan om den lilla bikupan

Ute på den västgötska slätten stod en gammal bikupa av halm modell. Det började gå mot vinter och i alla andra bikupor surrade det för fullt. I halmkupan var det dock stiltje. Drottningen var inte så gammal men hon kunde inte organisera sin kupa. Arbetsbina var slöa och ovilliga till att hämta in nektar och det fanns ständiga tvister huruvida det ena arbetsbiet hade högre status än det andra. Rangordningen i kupan var viktigare än att hämta nektar. De som egentligen skulle ut och hämta nektar satt inne i bikupan och servade drottningen för att hålla sig på god fot med henne. De trodde att de på det viset skulle överleva vintern. Drönarna hade drottningen skickat upp mot himmelens blåa höjder för att inte göra något. Bara ibland fick de komma in och äta och dessutom hade de bestämmande rätt i kupan. Drottningen styrde dock sina drönare väl, de var ganska gamla allihop och hade för länge sedan tappat engagemanget om de någonsin hade haft något. Ibland arbetsbina och längst ner på karriärstegen jobbade det lilla putsbiet. Hon ville gärna bli sedd och tyckte själv att hon dög till lite mer än att städa. Ibland flög hon ut när inte drottningen såg henne och hämtade lite nektar, hon visste att vintern snart skulle komma och hade för länge sedan sett att det saknades mat i kupan.Drottningen hade dock förklarat i vassa ordalag att det lilla putsbiet skulle hålla sig till sin städning och inte göra andra arbetsbis arbete. Putsbiet var ledset över sin roll och att hon aldrig fick beröm för sin arbetsiver. Bland drönarna fanns det dock en och annan som var lite piggare och alertare än de övriga. Den ena drönaren ifrågasatte drottningens organisation och blev då genast tillrättavisad. Han var bara en reservdrönare och hade inte samma talan som de andra drönarna. Risken var stor att den drönaren skulle tappa intresset för sin kupa och han sneglade längtansfullt på en annan kupa av bättre modell lite längre bort på slätten. I den bikupan fanns det en driftig drottning men drönaren gillade inte riktigt deras blomval. Han såg att de gärna flög på de stora fina blommorna men inte till de små och det retade drönaren. Därför bestämde han sig för att stanna och han såg också det lilla putsbiets id. Han hoppades att det skulle smitta av sig på de andra arbetsbina. Sommaren gick och snart kom hösten. Det lilla putsbiet hade kämpat med städningen och även försökt att i smyg dra in lite nektar. Drottningen var inte särskilt produktiv och nu saknades det bi i kupan för att hålla värmen över vintern. Då bestämde sig putsbiet för att lämna kupan och flytta till Växjö för hon hade hört att de Småländska lynnet var mycket bättre. Där var man mycket mer arbetsam. Drönaren tröttnade på den besvärliga situationen och flyttade in i en skorsten där det åtminstone var varmt under vintern, ibland tog han lite flygturer för att kolla grannskapet men någon riktigt bra kupa hittade han inte. Drottningen insåg att nu var vintern nära och samlade alla sin drönare runt sig för att hålla värmen. Arbetsbina fick försöka klara sig i utkanten av klotet men föll bort en efter en. Svälten var nu nära förestående eftersom ingen samlat in nektar utom det lilla putsbiet och den nektaren åt drottningen och drönarna upp. Så kom vintern med snö och kyla.
Det lilla putsbiet hade samlat nektar på sin väg till Växjö och blev väl emot tagen där i en arbetsam kupa.
Drönaren satt och grunnade på världens orättvisor och funderade på en flytt till Indien. Där var det ju åtminstone varmt. Drottningen och halmkupan dukade under och pollineringen i området avstannade totalt. Då utökade den fina kupan som bara sökte nektar i de stora blommorna och alla de små blommorna försvann.
Nu flyttade drönaren in i halmkupan han hade varit och hämtat en drottning i den fina kupan, som blivit utslängd. Där hade det blivit för många drottningar detta året och tillsammans startade de en driftig kupa där man bara satsade på de små blommorna. Putsbiet kom dock aldrig mer tillbaka hon trivdes i Växjö där man uppskattade hennes id.

Helvetet

Det finns en särskild plats i helvetet för de kvinnor som inte hjälper varandra.
Här pratas det om att fler kvinnor ska in i styrelser och i ledande funktioner. Att kvoteras in skulle jag ju se som en skam. Nej man måste visa framfötterna, vara påläst och framför allt så ska de som kommer upp i karriären se till att jämna väg för fler kvinnor. Men nej, min erfarenhet säger mig att kvinnor som kommer upp alltid slår neråt. De är så förtvivlat rädda för konkurrens att de på inga villkor vill jämna väg för andra kvinnor. Istället borde de ju anta tävlingen och öka sitt kunnande. Vissa kvinnor skulle inte behöva känna sig hotade över huvudtaget då de andra kvinnorna på väg upp inte är ute efter deras tjänst. De jobbar kanske i helt olika sektorer men likväl så är de så ofantligt oslipade att de tar fram storsläggan för att slå ner kvinnor som vill komma vidare. För det mesta är det inte något vidare finlir utan skvaller i korridorer, glömma säga till eller bara lägga bra förslag åt sidan och glömma bort dom. Nonchalans är den riktiga storsläggan. Maktstrukturer är också användbara. I den här organisationen har vi följande rutiner.................. Sköt du ditt arbete och låt tjänstemännen göra sitt.......................... Spetskompetens kan vara besvärande för maktfullkomliga personer. Hur hantera kunskap som man egentligen inte vill ha fastän att samhället säger att man ska gynna det? Behöva betala högre lön för något som man inte vill ha. Det bästa är ju att ha små intetsägande maskiner som inte är uppstudsiga, ställer krav eller har rätt. Att ha varit gift med en maktfullkomlig make har gett mig insikten att se när makt missbrukas. Ingen ska någonsin sätta sig på mig igen och tro att de med ljuva ord ska få mig in i fållan. Jag är inte lättlurad längre. Jag genomskådar trixen. Vad som skrämmer mig är att det är "mina egna" som försöker trycka ner mig och tysta mig. Kom då ihåg vad Madeleine Allbright sa: "Det finns en särskild plats i helvetet för de kvinnor som inte hjälper varandra".

Sopskojeriet fortsätter

Var på kommunen och försökte komma till insikt med vad de skulle använda de där 700 kronorna till. Enligt tekniska kontoret ska de vara en kontrollavgift som miljökontoret tar ut för att kontrollera så att jag inte slänger soporna i skogen för det gör vi ju säkert vi som inte har något i soptunnan!!!
Miljökontoret konstaterade att så var inte fallet de 700 kr var en handläggningsavgift för att de ska mata in i datorn att jag ska ha soptömning var 8:e vecka istället för var 2:a som alla andra.
Skandalöst, det kan inte ta två timmar för dom att mata in mina uppgifter för jag antog att de inte hade mer än 350 kr i timmen. Men se det hade dom det var baserat på en schablon på 700 kr i timmen hur lite de än gjorde så var det en timme á 700 kr som gällde.
Nu ska jag ha sophämtning var 2:a vecka och jag har som mål att fylla tunnan, för betalar jag för det så ska de få jobba för det! Slut komposterat här. Miljökontoret vädjade till mitt miljöförnuft men har inte kommunen något förnuft så varför ska då jag kämpa.

Sopskojet

Vi har tömning av soptunnan var fjärde vecka. Till detta har vi en fullt fungerande kompostering och sopsortering. Vi minskar sopberget!!!
Som straff för detta måste vi nu ha två veckors tömning och en dyrare avgift eller betala 700 kr och få åtta veckors tömning. De där 700 kronorna är till miljökontoret för att de ska kunna kontrollera att vi inte slänger våra sopor i skogen. Hur nu det ska gå till! De enda som uppenbarligen har slängt sopor i skogen är ju vår politiker som blev påkommen med sitt namn på färgburkarna som hon så praktiskt dumpat. Men henne satte markägaren dit och det var riktigt bra gjort. Så vi kanske ska ge de där 700 kronorna till markägarna istället för att de städar upp efter våra politiker. Varför inte ge mig de 700 kronorna för att jag är en så duktig sopsorterare. Varför inte låta de betala 700 kronor som tvunget behöver soptömning var annan vecka, för de måste ju helt uppenbarligen fuska med sorteringen!!!!